kapitell 2 - I miss you!

jag fick en konstig känsla i magen! det var något som inte var rätt!
jag satte mig ner på marken igen!
- I´m sitting down now! what happend? frågade jag!
- well.....
____________________________________________--

- What? frågade jag igen!
- well the thing is...
- Tell me Rach!
Rachel var min storasyster och fanns där alltid för mig! hon och mamma hade inte pratat på tio år!
Rachel var 20 i år! hon och mamma var båda lika envisa och ingen av dom ville prata med den andra!
så Rachel hade bott hos pappa   hela sitt liv!
hon var tre år äldre än mig så jag var sju när dom slutade prata!
- Mom is...
- Mom is what?? Rachel stop it I wanna know now!
- Mom is dead!
jag svarade inte utan stirrade bara rakt fram!
mamma betydde allt för mig. hon var den enda som kände den riktiga Madeleine Bloom!
jag kände att tårarna var på väg och just  nu brydde jag mig inte om att dom killarna var en liten bit bort eller att mitt smink skulle bli utkletat!
jag ställde mig upp och borstade av mig sanden som hade fastnat på jeansen!
tårarna brände bakom ögonlocken!
nä det får inte vara sant!
mamma är inte död, mamma lever.. hon är på sitt jobb och skrattar och har kul med barnen!
- Maddie? are you there? hörde jag från telefonen!
- sorry Rach! but I have to go bye! sa jag sen lade jag på!
jag tog upp min väska som jag slängt en bit bort, för nära killarna.. och brast ut i gråt!
för fem minuter sen hade mitt liv varit perfekt och nu har allt rasat samman.
jag ville inte gråta. det var inte något jag brukade göra men nu gjorde jag det!
jag ville inte gråta, speciellt inte framför killarna.

- Hey whats up? frågade en av killarna. jag såg inte vem för tårarna var ivägen.
jag "nä:ade" med huvet för att visa att det inte var något speciellt. men det var det.. min mamma var död!

- I can see that somethings wrong hörde jag. jag tittade upp och såg att bara en av killarna var kvar, det var han svarhåriga!
- U wanna tell me? frågade han igen.
- I dont even know you svarade jag han.
- I´m Zayn U?
- Maddie sa jag!
- So.. Maddie? wanna tell me whats up?
- I dont know...
- Aye come here. sa han och öppnade armarna!
jag kände att tårarna började komma tillbaka. jag satte mig ner berdvid Zayn och lät han hålla om mig! det var fint att låta en främling gråta i ens famn!

Zayns Perspektiv:

Vi satt på en parkbänk någonstans i London!
vi var lediga så vi bestämde oss för att slappa och Liam visste en park som ingen gick till.
vi satt på en parkbänk när den här tjejen kom. jag tror inte att hon såg oss för hon kastade sin väska mot oss fast ändå inte mot oss.
hon började gå balansgång men trillade hela tiden.
Niall började skratta jättemycket och vi andra undrade vad han skrattade åt!
- that girl sa han när han lugnat sig!
han hade visst också sett henne. men det hade inte de andra eller jo nu hade dom!
hon gick upp och testade att gå en gång till och trillade igen, denna gången började alla skratta men jag kollade bara frågande på dom.
- I´m hungry sa Niall helt plötsligt.
- You´re always hungry sa Louis.
- Yeah! but cant we go buy some food? frågade Niall!
- yeah are you coming Zayn? frågade Harry.
- you can go. I´ll stay here sa jag!
- okey we´ll be back in an half an hour!
- okey.
dom gick jag jag kollade på den tjejen igen.
hon pratade med någon och såg väldigt otålig ut!
hennes ansiktisuttryck ändrades från otålig till chockad till ledsen på fem sekunder!
hon gick hit och hämtade sin väska då jag frågade henne.

- hey whats up?
hon nä:ade mot mig som att det inte var något viktigt men jag kunde ju se på henne att det var något viktigt!
- I can see that somethings wrong sa jag. hon kollade upp mot mig.
- U wanna tell me? frågade jag sedan.
- I dont even know you svarade hon.
- I´m Zayn U?
- Maddie svarade hon.
- So.. Maddie? wanna tell me whats up?
- I dont know...
- Aye come here sa jag och öppnade mina armar som i en kram.
hon satte sig bredvid mig och jag satt där och höll om henne medan hon grät.
det måste ha hänt något riktigt allvarligt.
efter att hon gråtit ett tag frågade jag henne igen.
- U wanna tell me?
hon började berätta att hennes syster hade ringt henne och varit dryg och inte berättat det hon skulle direkt sen att hon berättat att hennes mamma hade dött. och att hon var tvungen att bo hos sin pappa nu och hans fru som inte gillade henne och ja hon öppnade sig helt och hållet!
jag satt där bredvid och lyssnade på henne.
när hon var klar frågade jag var hennes pappa bodde och hon sa att det låg tre timmar härifrån om hon gick. hon tog upp mobilen och kollade något

Maddies Perspektiv:

jag satt där och berättade exakt alla för en person jag inte hade sett förut.
jag tog upp mobilen och såg att klockan redan var fyra.
- I have to go sa jag.
- but we can give you a ride. I dont want you to go three hours.
- but your friend?
- dont care about them. they will give you a ride.
jag tvekade lite sen sa jag visst.
efter 15 minuter så kom dom. jag hade hunnit ta bort det utkletade sminket och jag såg nåt så när normal ut igen.
- Aye guys can we give her a ride? frågade Zayn
- Why? is she a fan? frågade en med randig tröja.
- No she´s not. and I dont want her to go three hours. specially not on a friday!
- well OK we´ll give her a ride hop in sa han med randig tröja igen.
- I´m Louis by the way sa han igen!
- I´m Maddie and thanks for giving me a ride.
- no problem :)
- that´s Niall sa Zayn och pekade på den blonda, and thats Liam and Harry och pekade på de andra.
- you have to sit in Zayn´s lap sa han som hette Harry!
- ok!
jag berättade adressen och dom bodde också i närheten så det blev ingen omväg för dom.
Louis fick köra!
när vi satt i bilen frågade dom ut mig om allt möjligt!
- how old are you?
- I´m 17
- wich school do you go to.
- st. Bernard high
- why where you going home?
- because my dad lives 2½ hour away from my school when you drive, and hes wife gets mad if he has to pick me up because I´ve missed the bus, cause then he will be away for five hours so.
- why did you missed the bus?
- I got detention sa jag och log
- why? frågade Zayn
- I was ten minutes late for school today svarade jag!
konversationen fortsatte och innan vi var framme lånade Zayn min mobil. jag vet inte vad han gjorde på den men det får jag väl se när jag kommer hem!
Louis stannade utanför vår grind och jag sa hejdå till alla och tackade för skjutsen.
jag ringde på klockan till grinden och Harold släppte in mig när han såg med kameran att det var jag!
____________________________________________

kapitellet blev lite konstigt men komentera på!

skriver nog mer sen // Natalie

kika gärna in på min blogg om one direction! :D

du kommer inte att ångra dig!! ;D

http://onedirectionpiics.blogg.se